Om att räkna ord, grannar och gamla dockskåp

Ännu en dag vid köksbordet är avklarad, kanske till och med bortkastad. Inlämningsuppgiften är sågott som klar, vilket känns skönt. Det som började med målet att nå 2000 ord, slutade med en kamp om ord för att komma under 2000. Nu ligger ordräknaren stabilt!

På kvällskvisten gick jag och emma ner för trappan och frågade om grannflickan Elin, med tillhörande föräldrar, ville komma upp och leka. Det blev fika på Emmas rum, med kakor och vatten ur emmas pippiservis. Vi har verkligen fina grannar, som tyvärr vill flytta till hus. Jag förstår inte, tycker att de kan bo granne med oss länge till. Att de bor i en trea, att en av dem jobbar hemifrån och att de väntar tillökning gör såklart att de känner att de vill ha något större, men jag vill inte ha nya grannar.


Detta är emmas dockskåp. Ett dockskåp gör mig nostalgisk på allvar, det är nämligen ett likadant som det jag fick i julklapp julen 1985. När jag kikar in i det lilla huset skapelsen minns jag hur jag möblerade, om och om igen i mitt skåp där under 80-talet. Jag hade fina möbler, envit flygel, ett fullständigt kök och lampor som gick att släcka och tända. Emmas hus är skamfilat, men hon kommer säkert ha minst lika kul som jag hade när det begav sig. Och vad hände få med mitt gamla dockskåp? Jag blev större, tappade intresset och huset blev sålt för någon hundralapp.

I morgon är det fredag!