vår nya soffa

Oj då

Jag får nog ta och inse attjag inte är någon bloggare... glömmer ju bort att skriva! Sist jag skrev var innan afasipraktiken, som nu är avklarad. Afastitentan gick mkt bra, och själva praktiken på sunderbysjukhus likaså. Efter det har vi lämnat in en hemtenta och läst statistik och metod.

Under julen styrde ví som vanligt kosan norrut. Väl i luleå blev emma sjuk och när hon äntligen blev frisk blev jag och mamma sjuka. Inge vidare...

Att ge plasma

Igår hade vi sovmorgon till 13.00 och då passade jag på att göra lite samhällsnytta genom att ge plasma. Jag har gjort det en gång tidigare, så jag kan inte påstå att jag minns hur det gick till och vad man ska tänka på innan. Personalen tänkte att jag var gammal i gemet och informerade därmed inte så noga om vad som gäller. In for den stora feta nålen, ingen bra venträff, men det fick gå. Blod pumpas ut och in i en maskin där plasman separeras, sen svuschar det som blir kvar av "blodet" tillbaka in i venen. Detta kändes väldigt obehagligt och jag fick konstig smak i munnen och stickiga läppar. Hade tydligen för lite kalk i blodet och bjöds på en kalkdrink, jummy. Ja ja det hela gick väl sådär och jag fick tillslut hoppa ner från blodsugarbritsen och stega ut i väntrummet, mycket längre än så kom jag inte. Helt plötsligt slår jag upp ögonen i tron att jag just sovit en hel natt, men i synfältet finns fem sjuksköterske huven som ser frågande på mig som ligger på golvet. Oj, säger jag jag trodde jag sov! Här hade man gått och svimmat, slagit huvudet i golvet och skrämt slag på övriga blodgivare. Fick åka bår och modde inte alls bra just då, men efter en halvtimme hade blodtrycket stabiliserat sig från att ha varit väldigt lågt. Fick tillslut träffa en läkare som inte ville släppa mig själv till lektionen, så hon följde mig helt enkelt dit. Så söt personal på blodgivningen!

Inte nog med det. Hade flimmer i synfältet och bortdomingar så tillslut hamnade jag på akuten, där jag fick vänta fem timmar, CT scanna huvudet och få beskedet att det inte var någon fara. Fick gå hem vid åttatiden. trött, men 85 kr rikare.

Onsdag, mitt i veckan.

Idag är det dag tre på vår nyttighetsregim och idag känns det bra faktiskt. Har lagat tre olika rätter, varav en till Emma, nu på morgonen så att man slipper sen. Jag kommer hem vid 5 så då är alla så hungriga. Idag ska jag och ge plasma innan skolan, är lite halvnervös för den STORA nålen, men det brukar gå bra. Tröstar mig med att man får en present, dubbelt upp i jämnförelse med blodgivningsbelöningen också :-).

Vi har haft det lite jobbit med dagislämningen under förra veckan, mycket gråt och kläng, men i veckan har det varit puss, noss och stryk på kind som gällt och sen "syns sen mamma". Goungen!

Nu ska jag fixa mig för dagens strapatser...

Emmas rum hösten 2008

Emmas mormor

I september har vi haft turen att få finbesök flera gånger, inte nog med att farmor och farfar tog bilen från kalix, mormor hittade också hit under en helg och Emma var väldigt förväntansfull när vi mötte "mommo" vid bussen.

Med mommo i huset blev det mycket lek och stoj och en god taco-middag hann vi också med.

Emmas farmor och farfar

Emma älskar när hennes farmor och farfar hälsar på, då bjuder hon gärna fika med sin pippiservis.




Farfar sjunger gärna och emma är inte sen på att haka på.


Farfar sjöng:
"Jag ska måla hela världen lilla mamma"
"Nä farfar, inte måla min mamma!" svarade emma strängt.


Helt underbart!

Klara färdiga gå...

Idag är det dag två i mitt och anders försök att bli av med huvudvärk, sötsug, glanslöst hår och trötthet. Huvudvärken kom som ett brev på posten bara det blev måndag och därmed startdagen för detoxkuren, men det är väl så det ska vara. Väntar med spänning på dagen då jag är pigg och glänsande, och folk på gatan utropar "åh vad fräsch du är".

I morse när jag var ute på den numera obligatoriska morgonjoggen peppade jag så mycket för att börja blogga så jag glämde jogga, så det blev en morgonpromenad. Jag önskar att jag hade börjat blogga, eller iaf skriva någon forma av dagbok, tidigare. När man får följa ett barns utveckling tänkar man att man ska komma ihåg precis när de tog sitt första steg, vinkade för första gången, men så är det inte rikigt har jag fått bevittna. Jag vet att emma lärde sig gå när hon var elva månader, men mycket annat har blivit mer diffust. Nu ska det bli ändring så Emma kommer att ta en del plats i här.

Nu väntar den dusch, sen lite läsning i Logopediboken och sen bussen till skolan. Börjar först 13 idag, då vi ska ha semenarium med Afasianhöriga. Detta blir startskottet på afasikursen som slutar med en tenta om tre veckor. Efter tentan lämnar jag emma och anders här i Umeå för afasipraktik i Luleå. Spännande med 4 veckors praktik, men jobbigt att vara utan älsklingarna under veckorna.