Yrkesval

Igår blev det en sen kväll, anders kom hem sent och sen satt vi och pratade om hans jobb. När jag väl krypit ner brevid vår sovande lilla dotter, började tankarna mala. Anders hade pratat sig varm om känslan när en elev genomgår en stor förändring. Från att vara den som stör i korridoen och pratar i meningar där varannat ord är obsent, sällan visar sig på lektionen och när det passar att dyka upp är det mest för att störa.

Det är dessa elever anders jobbar med, och igår hade en av dessa killar, suttit och jobbat med anders en hel(!) dag och i och med det gjort mer än på hela terminen... Att se denna grabbs stolthet när arbetet var slutfört måste vara underbart. Det var detta Anders uttryckte för mig, men främst var han glad för att dessa grabbar efter en tid ser i andra på skolan hur de själva varit och tillrättavisar dem, och frågar sig "HAr jag varit så?!".

Att höra Anders berätta gör mig fundersam. Var kommer jag att hitta dendär känslan och kontakten i mitt blivande jobb??? Såklart har även anders jobb sina baksidor, med många bakslag och mycket hårt arbete. Vred och vände mig i sängen och på mina tankar, och kom fram till att jag gärna skulle jobba inom skolan men att Logopedyrket också kommer att passa, det får lov att passa helt enkelt...