Passar på att blogga lite. Emma sitter i badkaret och pratar för sig själv. Jag iakttar på behörigt avstånd. Lagom nära för att se vad som händer, lagom långt bort för att slippa vattenstänk på datorn. Förra veckan rasade fram. Praktiken avslutades och hemtenta skevs. Hann med tre handledning/utvecklingssamtal. Två för mig med mina handledare och ett för Emma på dagis.

Fick under utvecklingssamtalet berättat för oss hur det fungerar för Emma på dagis. Det var mycket positivt vi fick höra. Man kan säga att det hänt en del sedan Emmas bottenperiod på dagis förra hösten. Emma är nu glad och trygg. Hon är en uppskattad lekkamrat. Kompisarna frågar efter henne och blir glada när hon kommer. Hon slåss och puttas aldrig och är empatisk. Hon hjälper de mindre och är självständig. Hon är duktig på att uttrycka sig och gillar böcker. Ja det var mycket sånt vi fick höra. Emma är kan också bli väldigt ledsen om någon gör något hon tycker är fel, inte följer reglerna, eller om det inte blir som hon vill. Förra hösten var detta ett problem på dagis, men nu händer det mycket sällan att hon blir hysterisk. Nu kan hon uttrycka varför hon är ledsen istället för att skrika hysteriskt.

Tidigare hae det känns trist att man inte riktigt vet vad som händer på dagis. Denna termin har fröknarna blivit jätteduktiga på att dokumentera. Nästan varje dag hänger det nya bilder frän aktiviteter på anslagstavlan och varje vecka kommer det ett härligt veckobrev. När vi hämtar Emma brukar vi låta henne berätta om bilderna. Detta är uppskattat av både Emma och oss. Trots dessa fina initiativ händer det att jag önskar att jag kunde vara en fluga på väggen och se med egna ögon vad de har för sig om dagarna.

Nu ska jag fiska upp Emma ur poolen och sakta men säkert få henne i säng. Efter det väntar sista rycket med hemtentan.